Kuba styrts i dag av samma militärregim som tog över makten redan 1959. Här finns endast ett tillåtet parti. De oppositionella kastas i fängelse medan regimen döljer sina misstag bakom propaganda.
Men samtidigt som kubanerna saknar ekonomisk och politisk frihet är onekligen de kulturella och sociala rättigheterna bättre i Kuba än i många stora demokratier. Här finns inga svältande gatubarn. Alla har rätt till utbildning och fri sjukvård. Kulturen är levande. Det finns färre utslagna och psyksjuka som lever på gatorna i Havanna än i Stockholm.
Kubas försvarare brukar alltid rättfärdiga Kubas brott mot de mänskliga rättigheterna med att USA:s politik inte ger Castroregimen något annat val. Det argumentet håller naturligtvis inte. Bara för att man inte gilla USA kan man inte blunda för det som sker på Kuba.
Fidel Castros hårdaste kritiker anser å sin sida att man ska bojkotta Kuba för att på så sätt svälta ut Castroregimen. Men om man resonerar så finns det många länder man inte ska besöka.
Under mer än 40 år har USA:s Kubapolitik gått ut på att isolera KUBA. George W Bush är den tionde presidenten i ordningen som utsatt Kuba för stenhårda ekonomiska sanktioner. Medborgare i USA begår ett allvarligt brott om de besöker Kuba.
Man kan fundera över varför just Kuba väcker en sådan vrede i Washington som inte har något emot att landets medborgare gör affärer med och besöker andra totalitära stater.
Bevisligen har inte heller USA:s isolering av Kuba någon effekt. Tvärt om stärker den bara Castrosregimen. Det ger regimen alla möjligheter att skylla de egna misstagen på en yttre fiende.
I världen har isoleringen av Kuba inte något stöd. Sverige och EU fördömer det politiska förtrycket med mycket hårda ord. Men samtidigt anser inte EU att isolering leder till en förändring.
Varje år är USA:s handelsblockad av Kuba uppe i FN:s generalförsamling för omröstning. En överväldigande majoritet, 179 mot 3, brukar rösta för ett slut. Bara USA, Israel och Marshallöarna stöder USA:s politik.
Till dem som tycker att man ska ställa sig bakom USA:s bojkott av Kuba och inte besöka landet vill jag påpeka att jag är övertygad om att internationella kontakter, inte isolering, leder till en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna.
Men jag anser inte att man ska resa till Kuba om man bara passivt tänker ligga på en strand och sola och bada. Då ska man i stället åka till Kanarieöarna som är närmare och erbjuder bättre service till ett billigare pris. Som passiv resenär ger man regimen sitt okritiska stöd.
Jag grundar denna uppfattning på intervjuer jag gjort med regimkritiker på Kuba. Flera av dem sitter nu fängslade. Alla har utan tvekan svarat "ja" på frågan om man ska åka till Kuba. Men de har alla även gjort ett viktigt tillägg, och det är att man inte ska vara en passiv turist som bara åker till Kuba och låter sig mjölkas på sina pengar av regimen.
Om man reser till Kuba för att aktivt med öppna ögon och kritiskt sinnelag försöka lära känna det kubanska samhällssystemet inifrån så är jag den förste som välkomnar beslutet.
Res till Kuba. Träffa kubaner. Ställ frågor och granska. Lär känna ett annat samhällssystem innan det är för sent.
Jag lovar att det är svårt att finna ett resmål som är lika krävande och motsägelsefullt som Kuba. Kuba väcker många frågor. Men det är just därför du ska åka hit. För att själv skaffa dig en uppfattning. Positiv eller negativ? Jag lovar hur som helst att du får en upplevelse för livet.
| Copyright © TG Media | Webb Design: Mefta.es |